Vardagsrum utan heltäckningsmatta.
...Här är för övrigt första bilden från nya lägenheten. Vår första måltid bestod av Danils linsrätt, Danils hemlagade chapatis och min färgglada sallad, serverat från golvet i vårt nya ASDA-porslin. (ASDA är Wall-Marts brittiska filial)
Eftersom jag fått så bra respons på mitt förran inlägg om BNP ska jag ta tillfället i akt att uppmärksamma alla trogna läsare att det är ett torgmöte i vårt alldeles egna Skell nästa helg (nationaldagen) mot rasism. Be there or be square! Eftersom jag kommer hem till veckan för att sommarjobba ska jag naturligtvis förgylla Möjligheternas torg med min närvaro.
Ikväll blir det ett sent bio! Engelsktextade Låt den rätte komma in går på biokomplexet i Glasgow.
Solen skiner, det är varmt och svettigt.
Eftersom jag fått så bra respons på mitt förran inlägg om BNP ska jag ta tillfället i akt att uppmärksamma alla trogna läsare att det är ett torgmöte i vårt alldeles egna Skell nästa helg (nationaldagen) mot rasism. Be there or be square! Eftersom jag kommer hem till veckan för att sommarjobba ska jag naturligtvis förgylla Möjligheternas torg med min närvaro.
Ikväll blir det ett sent bio! Engelsktextade Låt den rätte komma in går på biokomplexet i Glasgow.
Solen skiner, det är varmt och svettigt.
Critical Mass
Har varit på Critical Mass i Glasgow! För de oinsatta är Critical Mass en internationell rörelse som finns i världens större städer. En dag i månaden (sista fredagen för Glasgow) träffas cyklister och cyklar en masse runt i sin stad, på bilvägarna, som ett sätt att kampanja för bättre cykelvägar, bilfria städer och ha en kul cykeltur. Igår var vi trettio stycken, vilket är rätt lite för en så stor stad, men å andra sidan finns här inte så många cyklister heller. Det är ingen fråga om att det är bilarna som kommer först i den här staden, även om det finns ett par stora gågator. (bilden är tagen av Danil, jag syns inte)
En av cyklisterna presenterade sig som bosatt i East Kilbride. Trots att jag tränat uttalet på just det här tungvrickande ortsnamnet för att vara förberedd när det väl kommer upp i ett samtal satt jag som ett stort frågetecken när hon berättade att hon bodde i "eskabråöj". Glasgowbornas uttal är lite speciellt.
Tillvaro i Glasgow
Jag har som sagt inget internet. Bredbandet i lägenheten kommer inte installeras förrän jag åker hem. Jag är hemma den fjärde juni, alltså om precis en vecka. Sitter på ett café i West End och dricker chai med jättemycket sojamjölk, Danil sitter mittemot med sin dator.
Medan han var på sina turer till Brighton hann jag upptäcka hur otroligt långtråkigt lidet är att vara ensam. Jag har däremot blivit en flitig biobesökare, med en eller två filmer om dagen. Har ingen aning om animerade Coraline går i Sverige också, men den var rätt bra. Den och I Love You, Man, som var riktigt rolig, och inte lika blåst som en Hollywoodkomedi om relationer kan vara.
De senaste veckorna har jag roat mig bland annat med långa cykelturer. Tydligen finns en cykelväg mellan Glasgow och Loch Lomond. Den vore kul att cykla någon gång. Hittills har jag bara cyklat till Muirhead, vilket är ganska precis en mil enkel väg. Muirhead är ett litet samhälle som ligger mitt i en massa landsbygd, så utsikten var jättevacker, med stora gröna fält och högländerna vid horisonten.
I början av veckan cyklade Danil och jag till IKEA, för brödkavel, wok, diskborstar och lingonsylt och annat som går ner i två cykelväskor och en ryggsäck. IKEA i Glasgow är inte så bra på veganmat, upptäckte vi. Jag åt vegetarisk tomatsoppa "utan mejeriprodukter" och hoppades de visste vad de pratade om. Däremot är maten billig, så det blev mycket bröd och frukt och en och annan chipspåse.
Rasistiska, fascistiska "kasta ut alla invandrare"-British National Party är på offensiven i EU-valet. Eftersom Europaparlamentsplatserna tilldelas mer proportionerligt än brittiska parlamentet (som för närarande har tre partier) ser många små partier det här valet som sin chans att få in en fot. BNP har skickat ut flygblad till i princip varenda brevinkast i Storbritannien. Jag fick ett förra veckan, vilket är lite lustigt, eftersom både jag och Danil hör till fienden, dvs icke-britter som lever här och befläckar den rena brittiska kulturen och dessutom stjäl britternas jobb. Inte för att någon av oss har något jobb, men avsikten finns ju där. Jag har förutom fri hälsovård dessutom tillgång till bidragssystemet, utan att ha betalat skatt. (varför jag inte betalat skatt vet jag inte, misstänker att det kommer att slå tillbaka på mig efter nästa års deklarering - i och för sig har jag bara tjänat sex-sju tusen kronor än så länge, då kanske de inte kräver skatt av mig...)
Jag besvarade BNP:s flygblad med att skriva ett personligt BNP-fientligt brev till mina grannar.
Medan han var på sina turer till Brighton hann jag upptäcka hur otroligt långtråkigt lidet är att vara ensam. Jag har däremot blivit en flitig biobesökare, med en eller två filmer om dagen. Har ingen aning om animerade Coraline går i Sverige också, men den var rätt bra. Den och I Love You, Man, som var riktigt rolig, och inte lika blåst som en Hollywoodkomedi om relationer kan vara.
De senaste veckorna har jag roat mig bland annat med långa cykelturer. Tydligen finns en cykelväg mellan Glasgow och Loch Lomond. Den vore kul att cykla någon gång. Hittills har jag bara cyklat till Muirhead, vilket är ganska precis en mil enkel väg. Muirhead är ett litet samhälle som ligger mitt i en massa landsbygd, så utsikten var jättevacker, med stora gröna fält och högländerna vid horisonten.
I början av veckan cyklade Danil och jag till IKEA, för brödkavel, wok, diskborstar och lingonsylt och annat som går ner i två cykelväskor och en ryggsäck. IKEA i Glasgow är inte så bra på veganmat, upptäckte vi. Jag åt vegetarisk tomatsoppa "utan mejeriprodukter" och hoppades de visste vad de pratade om. Däremot är maten billig, så det blev mycket bröd och frukt och en och annan chipspåse.
Rasistiska, fascistiska "kasta ut alla invandrare"-British National Party är på offensiven i EU-valet. Eftersom Europaparlamentsplatserna tilldelas mer proportionerligt än brittiska parlamentet (som för närarande har tre partier) ser många små partier det här valet som sin chans att få in en fot. BNP har skickat ut flygblad till i princip varenda brevinkast i Storbritannien. Jag fick ett förra veckan, vilket är lite lustigt, eftersom både jag och Danil hör till fienden, dvs icke-britter som lever här och befläckar den rena brittiska kulturen och dessutom stjäl britternas jobb. Inte för att någon av oss har något jobb, men avsikten finns ju där. Jag har förutom fri hälsovård dessutom tillgång till bidragssystemet, utan att ha betalat skatt. (varför jag inte betalat skatt vet jag inte, misstänker att det kommer att slå tillbaka på mig efter nästa års deklarering - i och för sig har jag bara tjänat sex-sju tusen kronor än så länge, då kanske de inte kräver skatt av mig...)
Jag besvarade BNP:s flygblad med att skriva ett personligt BNP-fientligt brev till mina grannar.
Star Trek
I Glasgow finns varldens hogsta biograf, med 18 biosalonger. Dar finns ett manadskort som for £13.50 i manaden ger obegransade biobesok. Jag som alskar att ga pa bio men pa grund av priset bara gar var tredje manad eller sa, slog till. Igar kvall sag jag Hannah Montana och 17 Again. Det var roligt, men jag skulle inte ha betalat for att se nagon av dem.
Ikvall har jag sett Star Trek. Den visas dels i 3D-format (for £1 extra) dels som vanlig film. Jag gick forstas pa den vanliga. Det marks dock att den ar gjord for 3D, det ar overdrivet mycket specialeffekter, flygande foremal, narbilder och haftiga kameraakningar. Framforallt det senare gor att bilden en stor del av filmen ar valdigt oskarp. Effekten av allt det har ar att tittaren efter tva och en halv timme lamnar salongen med en latt huvudvark. Jag tror att Star Trek ska ses i 3D eller inte alls.
Det mest slaende med filmen var dock hur de fatal kvinnor som ens hade en roll var totalt marginaliserade. De tre kvinnorollerna i filmen bestar av:
- Captain Kirks mamma, som finns med i borjan da hon foder Kirk. Efter det fyller hon ingen funktion i filmen och syns aldrig mer, men namns dock nagra ganger.
- Spocks mamma. Hennes funktiom ar att hon ar manniska och Spocks mamma. Finns med i ett par scener da hon sager saker som "Whatever you do, I am proud of you [my son]"
- Uhura. Introduceras i filmen genom att hon ar tjejen som en berusad Kirk forsoker ragga upp i en bar. Hanger sedan med genom hela filmen som en av birollerna pa kaptensdack dels i egenskap av federationens framsta communication officer, dels som Spocks flickvan.
Vad tankte de? Gar vi bakat i tiden? Jag minns den fantastiska Captain Janeway som styrde Voyager nar jag gick i hogstadiet. Hon maste vara nastan unik i film- och tv-varlden som kvinnlig ledare som inte papekas vara kvinna hela tiden. Hon ar inte mamma, hon ar inte overdrivet emotionell, hon skriker inte i falsett. Hon ar helt enkelt som vilken annan kapten som helst och styr Voyager vuxet, vanligt men bestamt.
Nu ska jag ga tillbaka till bion och se I Love You Man. Bogklyschor here I come!
Nu bor jag i Glasgow.
Jag ar pa plats!
Tyvarr finns inget fungerande internet i lagenheten an sa lange, sa bilder far vanta. Varken mitt tradlosa, min mobil eller Danils mobil funkar for att komma ut pa internet, sa det blir formodligen inget internet forran Danils bredbandsabbonemang har flyttats.
Danil har akt tillbaka till Brighton for att hamta mer grejer. Jag vinkade av honom klockan atta i morse. Forst tankte jag pa hur ensamt det kommer att bli utan honom, hur kall sangen kommer vara och sa vidare. Sedan tanke jag pa att jag kommer ha tva stora kuddar och ett king size-tacke for mig sjalv! Nar jag hade vinkat av honom gick jag ner pa stan for att hitta ett bibliotek. Det kanns helt fantastiskt att vara ensam i Glasgow! Jag har bara varit har med andra manniskor forut. Det kanns som att jag har hela stan for mig sjalv, fast jag delar den med en dryg miljon andra manniskor. Jag kanner verkligen inte en kotte i Glasgow och det kanns sa BRA! Nu nar Danil akt betyder jag absolut ingenting for nagon har. Jag skulle kunna falla ihop och do och ingen skulle marka det. Inte forran Danil forsoker ringa och paminna mig om att kopa cykelhjalm.
Jag bara njuter. Det galler att suga pa det sa lange det varar.
Igar gick vi till Ibrox, typ pa andra sidan Glasgow, for att kopa cykel till mig. Sedan gick vi tillbaka. Vi har upptackt att det tar fyrtiofem minuter att promenera fran varan lagenhet till mitten pa Buchanan Street i Glasgows centrum. Vi bor med andra ord inte sa langt ut som vi trodde. Med cykel blir det nog inga problem att ta sig till universitetet i West End.
Cykeln kostade £40, vilket var ett bra pris for en begagnad cykel i fint skick, som den har. Den har inga varsellampor och inget las, men det hade jag raknat med. Den har dessutom inga stankskarmar, pakethallare eller ringklocka. Det borjar bli mycket saker som ska kopas till. Maste ha hjalm ocksa, saklart! Men arligt, ringklocka hade den val kunna ha atminstone? Inte i det har landet.
En av de absolut forsta sakerna jag gor i en ny stad ar forstas att skaffa bibliotekskort. Just nu sitter jag pa det imponerande Mitchell Library. Det ar fantastiskt. Trots den pampiga (men fina) fasaden ar det jattetrevligt inuti och inte alls sa skrammande som jag trodde det skulle vara. Och det ar STORT! Stort och luftigt och manga vaningar med olika samlingar, och hjalpsam personal. Och det ar inte helt tyst har heller. Pa bottenplan (vid datorerna, dar jag sitter) finns ett bibliotekscafe.
En kul grej ar att vi bor tva kilometer fran Celtic Park.
Tyvarr finns inget fungerande internet i lagenheten an sa lange, sa bilder far vanta. Varken mitt tradlosa, min mobil eller Danils mobil funkar for att komma ut pa internet, sa det blir formodligen inget internet forran Danils bredbandsabbonemang har flyttats.
Danil har akt tillbaka till Brighton for att hamta mer grejer. Jag vinkade av honom klockan atta i morse. Forst tankte jag pa hur ensamt det kommer att bli utan honom, hur kall sangen kommer vara och sa vidare. Sedan tanke jag pa att jag kommer ha tva stora kuddar och ett king size-tacke for mig sjalv! Nar jag hade vinkat av honom gick jag ner pa stan for att hitta ett bibliotek. Det kanns helt fantastiskt att vara ensam i Glasgow! Jag har bara varit har med andra manniskor forut. Det kanns som att jag har hela stan for mig sjalv, fast jag delar den med en dryg miljon andra manniskor. Jag kanner verkligen inte en kotte i Glasgow och det kanns sa BRA! Nu nar Danil akt betyder jag absolut ingenting for nagon har. Jag skulle kunna falla ihop och do och ingen skulle marka det. Inte forran Danil forsoker ringa och paminna mig om att kopa cykelhjalm.
Jag bara njuter. Det galler att suga pa det sa lange det varar.
Igar gick vi till Ibrox, typ pa andra sidan Glasgow, for att kopa cykel till mig. Sedan gick vi tillbaka. Vi har upptackt att det tar fyrtiofem minuter att promenera fran varan lagenhet till mitten pa Buchanan Street i Glasgows centrum. Vi bor med andra ord inte sa langt ut som vi trodde. Med cykel blir det nog inga problem att ta sig till universitetet i West End.
Cykeln kostade £40, vilket var ett bra pris for en begagnad cykel i fint skick, som den har. Den har inga varsellampor och inget las, men det hade jag raknat med. Den har dessutom inga stankskarmar, pakethallare eller ringklocka. Det borjar bli mycket saker som ska kopas till. Maste ha hjalm ocksa, saklart! Men arligt, ringklocka hade den val kunna ha atminstone? Inte i det har landet.
En av de absolut forsta sakerna jag gor i en ny stad ar forstas att skaffa bibliotekskort. Just nu sitter jag pa det imponerande Mitchell Library. Det ar fantastiskt. Trots den pampiga (men fina) fasaden ar det jattetrevligt inuti och inte alls sa skrammande som jag trodde det skulle vara. Och det ar STORT! Stort och luftigt och manga vaningar med olika samlingar, och hjalpsam personal. Och det ar inte helt tyst har heller. Pa bottenplan (vid datorerna, dar jag sitter) finns ett bibliotekscafe.
En kul grej ar att vi bor tva kilometer fran Celtic Park.
May Day och flyttpackande
Jag håller på att packa ner alla mina grejer i två stora väskor. Det är en tredjedel böcker och två tredjedelar allting annat... Har letat upp Doktor Kosmos-låtar på Danils dator. Det är prima. Låten Arbetslös i Borås känns så mycket mer träffande när en själv har varit precis där. I arbetslöshetsträsket. Men nu har jag det löst för tillfället. I början av juni åker jag hem för att göra ännu en säsong på parkförvaltningen. Och universitetsstudier avlöser jobbet i september som två välmatchade maratonlöpare.
Men åter till flytten: från och med söndag morgon bor jag i Glasgows East End. Bye-bye Brighton och bye-bye solkusten. Bye-bye gayklubbar och transsexuella busschaufförer och bye-bye Vegan Capital of the UK.
Jag har svårt att fatta att Danil håller på att packa ihop alla sina saker och FLYTTA upp till Skottland, för att vara med mig.
I måndags, May Day, var det en stor demonstration här i Brighton. Demonstrationen riktade sig mot bombfabriken som ligger i Brighton (EDO MBM/ITT), och de företag som stöder den (Royal Bank of Scotland, Barclays, McDonalds). Protestmarschen gick även förbi armén/flottan/flygvapnets rekryteringscenter. Bomber från Brighton har sålts bland annat till USA och Israel. Demonstrationen var lyckad. Det var jättemycket folk och polisen höll sig undan för det mesta. Då och då försökte de blockera vägen för oss, men de fick nästan alltid backa. Ett par gånger blev det sammandrabbningar när de inte var sugna på att backa. Tyvärr lyckades polisen splittra hela tåget innan vi hann fram till bombfabriken.
Här är ungefär halva demonstrationståget. Tyvärr är det klippt precis innan sambabandet (Rythms of Resistance, från London) kommer förbi. I början ropar alla "Whose streets? - Our streets!"
Men åter till flytten: från och med söndag morgon bor jag i Glasgows East End. Bye-bye Brighton och bye-bye solkusten. Bye-bye gayklubbar och transsexuella busschaufförer och bye-bye Vegan Capital of the UK.
Jag har svårt att fatta att Danil håller på att packa ihop alla sina saker och FLYTTA upp till Skottland, för att vara med mig.
I måndags, May Day, var det en stor demonstration här i Brighton. Demonstrationen riktade sig mot bombfabriken som ligger i Brighton (EDO MBM/ITT), och de företag som stöder den (Royal Bank of Scotland, Barclays, McDonalds). Protestmarschen gick även förbi armén/flottan/flygvapnets rekryteringscenter. Bomber från Brighton har sålts bland annat till USA och Israel. Demonstrationen var lyckad. Det var jättemycket folk och polisen höll sig undan för det mesta. Då och då försökte de blockera vägen för oss, men de fick nästan alltid backa. Ett par gånger blev det sammandrabbningar när de inte var sugna på att backa. Tyvärr lyckades polisen splittra hela tåget innan vi hann fram till bombfabriken.
Här är ungefär halva demonstrationståget. Tyvärr är det klippt precis innan sambabandet (Rythms of Resistance, från London) kommer förbi. I början ropar alla "Whose streets? - Our streets!"
Röda fanor i demonstrationståget betyder inte nödvändigtvis socialistiska sympatier; rött var temafärgen för demonstrationen. Rödsvarta flaggor däremot är med all säkerhet ideologiska. Många av demonstranterna är maskerade (inklusive jag). Detta beror på att demonstrationer i Storbritannien numera övervakas av så kallade Forward Intelligence Teams, som samlar så mycket information som möjligt om så många demonstranter som möjligt. Detta alltså utan arrestering eller att något brott har begåtts. Trogna bloggläsare minns demonstrationen i februari (där jag träffade Danil!), då polisen tog mina personuppgifter och ett fint porträttkort innan vi ens kommit fram till demonstrationen. Denna information lagras i flera år och aktivister kan kartläggas och misstänkliggöras och många människor är rädda för att gå med i demonstrationståg eftersom de inte vill hamna i ett polisregister. Jag vet inte om det finns någon gräns på hur länge.
Här är en annan video, som visar hur polisen först måste backa flera gånger, för att sedan lyckas med att sätta stopp för demonstrationståget, varpå vi vänder om och går mot en sidogata. När gatan sedan blivit tom hittar polisen en övergiven rosa lådbil. Som tur finns tjugo kravallpoliser att avsätta för att springa och dra upp denna för att undersöka den närmare. De vände den upp och ner (för att leta efter bomber?) och totalkavaddade den, men det syns inte på den här videon.
Flytt nr 1
Har tomt och stadat ur lagenheten och lamnat ifran mig nycklarna. For tillfallet huserar jag och alla mina grejer hos Danil i hans kollektiv. Pa l;rdag kvall gar flyttlasset norrut mot Skottland! Det mesta av mina (mina och erikas egentligen) mobler har gatt till en seconhandaffar, men eftersom sangen var trasig ville de inte ta den. Plotsligt stalldes jag infor dilemmat att gora mig av med en enkelsang i furu utan transportmedel eller kontainrar pa gangavstand och tva dagar att losa problemet. Losningen? Lana en sag och ta med sangen till kollektivet som brasved!
Ikvall ar det avskedsmiddag i kollektivet med efterfoljande brasa pa furuved. Tidigare i dag hade Vegan Cake And Chocolate Appreciation Society sin manatliga sammankomst har i huset, sa koksbordet ar fullt med kakrester. En tjej kom med de fluffigaste, saftigaste chokladmuffins jag nagonsin atit!
Jag lider av bilabstinens. Jag vill inget hellre an aka bil. Eller annu hellre; KORA bil. I brist pa the real thing uppsokte jag YouTube och hittade Rihannas smaklassiska Shut Up And Drive. Videon ar forstas asdalig (var hon ens tillrackligt gammal for att kora nar videon gjordes?) vilket fick mig att tanka pa en mycket battre video pa samma tema. Jag gillar den sa mycket att jag lagger in den har for er som langtar efter nittiotalshits, amerikansk soder-romantik eller bara hansynslost vagfarande.
Andra klassiker pa temat coola kvinnor och bilkorning ar till exempel Kent - De andra och Sahara Hotnights - Drive Dead Slow (fast den senare innehaller faktiskt inte en enda bil i videon).
