's math sin

Liftandet från Bryssel gick trögt, milt sagt. Vi stod på en uppenbart dålig plats och visste inte riktigt var vi skulle stå annars. Dessutom började för lite sömn och en rejäl förkylning ta ut sin rätt. Supernöjda med onsdagens liftning från Brighton till Bryssel (trots att England ska vara så svårt att lifta i) bestämde vi oss för att svälja stoltheten och betala för att komma hem. Det visade sig att billigare än buss eller ens Ryanair var att helt enkelt köpa Interrailkort och sicksacka oss fram, upp genom Europa. Så det gjorde vi.

Ellen och jag skildes åt i Malmö (hon bor i Göteborg) och nu sitter jag på Stockholm Central, klockan är snart 18.30 och sedan igår morse har jag bara ätit en enda riktig måltid. Sömn ska vi inte ens tala om. Jag känner mig med andra ord ganska tärd. Men humöret hålls uppe! Jag har precis fått ett mejl från min storebror, som befinner sig i Thailand, att jag får skjuts hem med honom och hans polare när de har landat på Arlanda på söndag. Det var tur, för jag har precis upptäckt att det är nästan omöjligt att få tag på tågbiljetter. Nu får jag en anledning att stanna i Stockholm över helgen, sova och äta och DUSCHA innan jag rör på mig igen. Det är nog tur, för jag stinker!

Ska hitta någonstans att sitta och vänta tills Mike slutar jobba och jag kan dra ut till hans lägenhet i förorten. Det är bra att ha vänner och storebröder.