På begäran...
Här kommer nu äntligen lite bilder från min lya. Alec kom förbi ikväll med ett litet bord, en läslampa och en stol. Vilken klippa! Jag bjöd på potatisklyftor och baked beans.
Nu sitter vi på en mysig pub med Open Mic Night, då amatörmusiker släpps lösa med sina instrument. När vi kom in och tog in den härliga pubkänslan önskade jag för ett ögonblick att jag drack öl. Ha ha! Jag kanske får lära mig.
Nu sitter vi på en mysig pub med Open Mic Night, då amatörmusiker släpps lösa med sina instrument. När vi kom in och tog in den härliga pubkänslan önskade jag för ett ögonblick att jag drack öl. Ha ha! Jag kanske får lära mig.
Christmas time
Istallet for att ga pa en genuint intressant handelse pa Cowley Club sitter jag och kollar pa en kavalkad av daliga jullatar pa MTV. Man kan fraga sig varfor?
Var med Amy och Jack igar och sov over. Ska borja dra mig hemat snart. Maste skaffa lite julpynt. Och fyra stearinljus.
Var med Amy och Jack igar och sov over. Ska borja dra mig hemat snart. Maste skaffa lite julpynt. Och fyra stearinljus.
Boooring....
Jag ar sa obeskrivligt uttrakad, och varre ar att jag inte ids ta mig for nagot for att gora det battre. Regnet oser ner. Mina fotter ar blota. Har i alla fall tagit mig till andra sidan stan och ater bakad potatis med Amy. Hon ska tydligen traffa nagra andra pa ett cafe, sa jag hakar pa.
En liten seger.
Jag fick inte jobba idag, som det var sagt.
Men ja, det ar Babel Media som betalat for min dyra chokladkalender.
Den kommer att smaka sa bra.
Men ja, det ar Babel Media som betalat for min dyra chokladkalender.
Den kommer att smaka sa bra.
EXTREME HAPPINESS
Jag gar genom stan och blir verkligen nedslagen over de valdigt stora skillnader som finns. Hierarkiskt och, framforallt, ekonomiskt. Man kan verkligen se manniskor fran samhallets alla skikt pa en promenad fran min lagenhet i Hover till stadsbiblioteket i Brighton (dar jag sitter nu). De riktigt rika ser man inte. Men man ser deras bostader, och deras affarer. Och deras restauranger... Nagot jag har svart att fatta ar att nar jag gar hem via Western Road pa kvallen passerar jag en massa hemlosa och tiggare pa trottoaren, och i byggnaderna bakom dem, dyra resturanger, fulla med finkladda manniskor uppslukade av konversationer och fina viner. Jag har svart att fatta att det finns sadana skillnader. Fran manniskor som sover pa trottoaren, till de som betalar flera hundra spann for en middag. Pa samma gata.
Man far inte vara for kanslig om man ska bo i en storstad.
Idag rakade det vara sa att jag gick forbi en ung man med samma funderingar som jag. Han delade ut ett hafte, en liten bok, mot en liten donation for tryckkostnaden. Bara en penny eller sa. Man kan tycka att den stora smileyn pa framsidan och titeln EXTREME HAPPINESS borde sagt mig nagonting, men pa titelsidan stod det "essays by freegans" och jag, som tycker att freeganism ar i mycket en bra tanke, lat mig luras. Boken visade sig vara vad man skulle kunna kalla "lyckopaket", dvs "allt du lart dig ar fel. vi har tillgang till sanningen. GOR SA HAR for att bli lycklig". Det ar lustigt, for egentligen haller jag med dem i det mesta de sager (stravan efter materiell rikedom i form av asmycket pengar leder inte till lycka - denna stravan far oss att vilja ge upp var tid och ork till en arbetskopare for att fa pengar for att skaffa denna materiella rikedom, nar vi skulle ma sa mycket battre om vi fick behalla mer av den har tiden sjalva etc), anda ar det sa uppenbart att de har fel. Kanske ar det deras till synes sektlika tankestrukturer? Kanske ar det deras orubbliga overtygelse om att ha funnit den Ratta Vagen? Eller deras otroliga sjalvgodhet?
Jag maste bara fa ge ett exempel, det har ar ett utdrag, en presentation av en forfattare:
Joe is a 20-year-old African American. As one of the country's top high school point guards in 2006, he was offered full scholarships to several universities, including UCLA, Stanford and Yale... He chose instead to teach basketball to AIDS orphans in Africa.
Boken ar den varsta smorjan jag last pa lange.
Jag blev forresten stoppad av en Hare Krishna-munk idag som ville ha pengar av mig, aven det pa Western Road. Dar finns verkligen alla sorter.
Man far inte vara for kanslig om man ska bo i en storstad.
Idag rakade det vara sa att jag gick forbi en ung man med samma funderingar som jag. Han delade ut ett hafte, en liten bok, mot en liten donation for tryckkostnaden. Bara en penny eller sa. Man kan tycka att den stora smileyn pa framsidan och titeln EXTREME HAPPINESS borde sagt mig nagonting, men pa titelsidan stod det "essays by freegans" och jag, som tycker att freeganism ar i mycket en bra tanke, lat mig luras. Boken visade sig vara vad man skulle kunna kalla "lyckopaket", dvs "allt du lart dig ar fel. vi har tillgang till sanningen. GOR SA HAR for att bli lycklig". Det ar lustigt, for egentligen haller jag med dem i det mesta de sager (stravan efter materiell rikedom i form av asmycket pengar leder inte till lycka - denna stravan far oss att vilja ge upp var tid och ork till en arbetskopare for att fa pengar for att skaffa denna materiella rikedom, nar vi skulle ma sa mycket battre om vi fick behalla mer av den har tiden sjalva etc), anda ar det sa uppenbart att de har fel. Kanske ar det deras till synes sektlika tankestrukturer? Kanske ar det deras orubbliga overtygelse om att ha funnit den Ratta Vagen? Eller deras otroliga sjalvgodhet?
Jag maste bara fa ge ett exempel, det har ar ett utdrag, en presentation av en forfattare:
Joe is a 20-year-old African American. As one of the country's top high school point guards in 2006, he was offered full scholarships to several universities, including UCLA, Stanford and Yale... He chose instead to teach basketball to AIDS orphans in Africa.
Boken ar den varsta smorjan jag last pa lange.
Jag blev forresten stoppad av en Hare Krishna-munk idag som ville ha pengar av mig, aven det pa Western Road. Dar finns verkligen alla sorter.
Ledig förmiddag.
Var pa arbetsformedlingen (eller Jobcentre Plus som det sa kackt heter i det har landet) for en intervju for att fa National Insurance Number. Pa brevet de skickat hem till mig stod att jag fatt tid for intervju klockan nio pa morgonen "men vi ber dig vanligen att se till att vara pa plats fem minuter innan intervjun." Jaha, tankte jag och kom dit i god tid. Tji fick jag! Och de andra tolv som stod och hangde pa laset utanfor Jobcentre Plus. De oppnar inte forran nio!
Intervjun gick bra i alla fall. Jag tror de var nojda med de uppgifter jag lamnade.
Har ar en kul bild pa en parlamentsledamot som latsas soka jobb i sitt valdistrikt.
Intervjun gick bra i alla fall. Jag tror de var nojda med de uppgifter jag lamnade.
Har ar en kul bild pa en parlamentsledamot som latsas soka jobb i sitt valdistrikt.
Eftersom intervjun var over sa snabbt gick jag och hangde pa laset hos biblioteket istallet. Det kandes mycket trevligare.
Var in pa Infinity Foods idag, for att kopa en flapjack eller liknande for att klara mig fram till lunch (ska traffa Alec och ga och ata bakad potatis nagonstans) och vad fick jag syn pa inne pa Infinity Foods, om inte en ADVENTSKALENDER MED MORK CHOKLAD! Divine (valsignad vare denna tillverkare av fantastisk choklad) lanserar for forsta gangen en adventskalender med deras 70%-choklad (som for ovrigt ar jattegod).
Jag tvekade bara ett ogonblick innan jag kopte den. £3,75 ar en tredjedel av min vanliga veckobudget for mat, men jag tycker att det har gar under kategorin "saker att unna sig". Har forstas langtat efter en chokladkalender nar jag sett dem i affarerna, men inte sett nagon jag skulle kunna ata. Sa nar den har dok upp visste jag att det var meningen att jag skulle ha den.
Idag ar det meningen att jag ska jobba 14:00-22:00. Far jag jobba sa lange som till halv tio utan att de skickar hem mig far jag £6 i matpengar. I sa fall ska jag ge dem mitt kvitto fran Infinity Foods. Chokladkalendern kommer att smaka sa ofantligt annu mycket battre om det ar Babel som betalar. :)
Var in pa Infinity Foods idag, for att kopa en flapjack eller liknande for att klara mig fram till lunch (ska traffa Alec och ga och ata bakad potatis nagonstans) och vad fick jag syn pa inne pa Infinity Foods, om inte en ADVENTSKALENDER MED MORK CHOKLAD! Divine (valsignad vare denna tillverkare av fantastisk choklad) lanserar for forsta gangen en adventskalender med deras 70%-choklad (som for ovrigt ar jattegod).
Jag tvekade bara ett ogonblick innan jag kopte den. £3,75 ar en tredjedel av min vanliga veckobudget for mat, men jag tycker att det har gar under kategorin "saker att unna sig". Har forstas langtat efter en chokladkalender nar jag sett dem i affarerna, men inte sett nagon jag skulle kunna ata. Sa nar den har dok upp visste jag att det var meningen att jag skulle ha den.
Idag ar det meningen att jag ska jobba 14:00-22:00. Far jag jobba sa lange som till halv tio utan att de skickar hem mig far jag £6 i matpengar. I sa fall ska jag ge dem mitt kvitto fran Infinity Foods. Chokladkalendern kommer att smaka sa ofantligt annu mycket battre om det ar Babel som betalar. :)
Jobb, jobb.
Jag ska jobba i helgen. Och overtid mandag, tisdag. Overtid betyder inte OB-tillagg (som om!) men daremot betald middag (£6). Och helgjobb ger lite hogre timlon.
Idag kallades alla skandinaviska testare (pa mitt projekt, dvs tva per sprak) in pa ett specialmote. En utvecklare har fuckat upp sitt eget schema och ligger langt efter, med tanke pa att sista testronden ska goras pa onsdag. For att imponera pa denna viktiga klient vill vara chefer att vi pa Babel ska fixa deras strul genom att jobba arslet av oss fram till pa onsdag. Dagens hojdpunkt ar saledes den interna mejlvaxling som pagick efter detta mote, mellan alla skandinaviska testare. Maken till becksvart, cynisk humor far man leta efter! Det var helt fantastiskt.
Jag tror jag borjar forsta det brittiska klassystemet lite battre nu. De pastatt hoga lonerna galler alltsa jobb med sarskilda kvalifikationer. Managers och andra 'senior positions'. Utan kvalifikationer hamnar man bland bottenskrapet med osakra anstallningar, laga loner, daliga tider etc. Det ar dar nere jag befinner mig nu. Fast med £6,50 i timmen raknas vi absolut bland bottenskrapets ovre lager, finansiellt. Jag kan ju liksom betala hyran och annat jag kan behova. OM jag far jobba. Det vet man ju aldrig.
Babels managers sitter i ett sarskilt rum som kan se oss, men som har spegelglas fran varat hall. De har frasch, sval luft och ladersoffor! Och mycket skonare stolar. Naturligtvis.
Idag kallades alla skandinaviska testare (pa mitt projekt, dvs tva per sprak) in pa ett specialmote. En utvecklare har fuckat upp sitt eget schema och ligger langt efter, med tanke pa att sista testronden ska goras pa onsdag. For att imponera pa denna viktiga klient vill vara chefer att vi pa Babel ska fixa deras strul genom att jobba arslet av oss fram till pa onsdag. Dagens hojdpunkt ar saledes den interna mejlvaxling som pagick efter detta mote, mellan alla skandinaviska testare. Maken till becksvart, cynisk humor far man leta efter! Det var helt fantastiskt.
Jag tror jag borjar forsta det brittiska klassystemet lite battre nu. De pastatt hoga lonerna galler alltsa jobb med sarskilda kvalifikationer. Managers och andra 'senior positions'. Utan kvalifikationer hamnar man bland bottenskrapet med osakra anstallningar, laga loner, daliga tider etc. Det ar dar nere jag befinner mig nu. Fast med £6,50 i timmen raknas vi absolut bland bottenskrapets ovre lager, finansiellt. Jag kan ju liksom betala hyran och annat jag kan behova. OM jag far jobba. Det vet man ju aldrig.
Babels managers sitter i ett sarskilt rum som kan se oss, men som har spegelglas fran varat hall. De har frasch, sval luft och ladersoffor! Och mycket skonare stolar. Naturligtvis.
Annu en dag pa jobbet
Jag far jobba idag, imorgon och pa lordag. (om de inte andrar sig igen, vill saga)
Dagen borjade i vanlig ordning med att jag inte hade en aning vad det var meningen att jag skulle gora, samt att den konsol jag fatt inte fungerade. Men idag satt jag bredvid en trevlig stockholmare som var valdigt hjalpsam. Han hade last litteratur en termin pa Stockholms universitet och mejlade over ett langt dokument med ryska noveller, "att lasa nar man maste sitta och vanta lange eller sa". De har var helt underbara att ha till hands nar jag for hundratjugoelfte gangen gick genom samma spelmoment pa autoplay for att se om det slumpade meddelandet vid slutet av momentet skulle bli ett av de fa som jag annu inte kollat grammatiken pa. Man ska val inte alltid doma ut folk bara for att de ar fran Fjolltrask.
Stora nyheterna idag ar att den stora butikskedjan Woolworths (som mestadels saljer billigt skrap) ar till salu for £1, att stolta kvalitetskedjan Marks & Spencer har en panikrea enbart idag med 20% rabatt pa allting, och oppet fran atta pa morgonen till sen kvall. Rean galler dock inte den fantastiska M&S-maten, sa jag har inte brytt mig om att ga dit.
Inrikesministern intervjuas angaende den nya prostitutionslagstiftningen, som radikalt nog inte riktar sig mot de prostituerade, utan mannen som koper sex. BNP:s medlemslista som spritts pa internet av nagon intern sabotor visar aven var medlemmarna finns. Ett enda valdistrikt i Skottland har over 16 medlemmar. Helt fria ar bara Orkneyoarna, Shetlandsoarna samt nagra distrikt pa Nordirland. (Brighton ar inte nagon hotspot for BNP, men har sina svarta far)
Dagen borjade i vanlig ordning med att jag inte hade en aning vad det var meningen att jag skulle gora, samt att den konsol jag fatt inte fungerade. Men idag satt jag bredvid en trevlig stockholmare som var valdigt hjalpsam. Han hade last litteratur en termin pa Stockholms universitet och mejlade over ett langt dokument med ryska noveller, "att lasa nar man maste sitta och vanta lange eller sa". De har var helt underbara att ha till hands nar jag for hundratjugoelfte gangen gick genom samma spelmoment pa autoplay for att se om det slumpade meddelandet vid slutet av momentet skulle bli ett av de fa som jag annu inte kollat grammatiken pa. Man ska val inte alltid doma ut folk bara for att de ar fran Fjolltrask.
Stora nyheterna idag ar att den stora butikskedjan Woolworths (som mestadels saljer billigt skrap) ar till salu for £1, att stolta kvalitetskedjan Marks & Spencer har en panikrea enbart idag med 20% rabatt pa allting, och oppet fran atta pa morgonen till sen kvall. Rean galler dock inte den fantastiska M&S-maten, sa jag har inte brytt mig om att ga dit.
Inrikesministern intervjuas angaende den nya prostitutionslagstiftningen, som radikalt nog inte riktar sig mot de prostituerade, utan mannen som koper sex. BNP:s medlemslista som spritts pa internet av nagon intern sabotor visar aven var medlemmarna finns. Ett enda valdistrikt i Skottland har over 16 medlemmar. Helt fria ar bara Orkneyoarna, Shetlandsoarna samt nagra distrikt pa Nordirland. (Brighton ar inte nagon hotspot for BNP, men har sina svarta far)
Så var det dags igen...
Upp och ner, som sagt. Babel (jobbet) ringde for ett par timmar sedan och undrade om jag kan jobba torsdag-fredag. Naturligtvis kan jag det. Da blev det tre dagar den har veckan i alla fall.
Nyhetsuppdatering:
British National Partys medlemslista har pa nagot satt letat sig ut pa natet. Bland medlemmarna hittas ett antal poliser och myndighetsanstallda, samt ett flertal larare.
Brittisk prostitutionslagstiftning ska andras. Hallickar tillats inte langre, och den som koper sex fran nagon som jobbar under en hallicks kontroll riskerar atal. Skarpare lagstiftning kring trafficking innebar att den som koper sex fran ett trafficking-offer inte langre kommer undan med "jag visste inte", och kan eventuellt atalas for valdtakt.
Idag ater jag choklad pa det dar befriade filmsattet, genom att riva av omslaget i ena anden och tugga rakt fran chokladkakan, istallet for att bryta fina bitar och sedan vika ihop omslaget igen. Jag satt en stund pa en bank pa strandpromenaden, sag ut over havets oandlighet, bet bitar ur min chokladkaka och tankte pa vilken fri manniska jag ar. Halleluja!
Nyhetsuppdatering:
British National Partys medlemslista har pa nagot satt letat sig ut pa natet. Bland medlemmarna hittas ett antal poliser och myndighetsanstallda, samt ett flertal larare.
Brittisk prostitutionslagstiftning ska andras. Hallickar tillats inte langre, och den som koper sex fran nagon som jobbar under en hallicks kontroll riskerar atal. Skarpare lagstiftning kring trafficking innebar att den som koper sex fran ett trafficking-offer inte langre kommer undan med "jag visste inte", och kan eventuellt atalas for valdtakt.
Idag ater jag choklad pa det dar befriade filmsattet, genom att riva av omslaget i ena anden och tugga rakt fran chokladkakan, istallet for att bryta fina bitar och sedan vika ihop omslaget igen. Jag satt en stund pa en bank pa strandpromenaden, sag ut over havets oandlighet, bet bitar ur min chokladkaka och tankte pa vilken fri manniska jag ar. Halleluja!
Nice.
Idag ar en ganska trevlig dag. For till Alec igar kvall for att lana hans internet. Jag lade mig och sov en stund for att bli av med min huvudvark och vaknade fem pa morgonen. Da var det bara att sova vidare och jag ar fortfarande har.
Sainsbury's, som hade dussintals jobbannonser ute forra veckan, har plotsligt inga alls. Nu kanns det inte alls lika troligt att jag hittar jobb over jul. Funderar pa att aka hem istallet. Kanns onodigt att gora min attonde flygresa pa ett ar, men Interrail ar ju ett alternativ.
Medan jag funderar har jag det i alla fall ganska trevligt dar jag ar, med en radiokanal som kombinerar regionala skotska nyheter pa engelska, med program pa skotsk gaeliska. Och sa har jag te, och kex som faktisk ar vad de heter.
Fool!
Ha! Pilutta mig. Istallet for fem dagars buggletande blev det en dags jobb, huvudvark och "du behover inte komma tillbaka imorgon. ett nytt schema ar pa gang, vi ringer dig nar vi vet mer"
As.
On the bright side, jag spenderade valdigt mycket tid idag helt enkelt spelandes Xbox. Varre dagar kan man ju ha. Och Ronny har tydligen tagit upp bloggandet igen. Sa det ar ju inte bara elande i varlden.
De hörde av sig.
Ska leta sadana har nasta vecka. Bugs.
Senaste nytt.
Vad händer här nere egentligen?
Jag har internet hemma! ...men vette fan om det här räknas. Segare uppkoppling får man leta länge efter. I morgon är det jag som går tillbaka till affären och lämnar igen manicken. Det här funkar inte. Men. Kul att åtminstone kunna ana den frihet som internetuppkoppling ger, frihet som ligger just precis utom räckhåll. Men snart så. Jag ska bli en fri människa!
...Skämt åsido. Jag har skaffat element också, tack vare sponsring från mor och far (åh, vad skulle jag göra utan dem? -frysa!). Det står här bredvid och värmer mig, nästan som en riktig kompis. Dumt nog verkar varmluften gå rakt uppåt och försvinner alltså upp i mitt väldigt höga tak. Men på något sätt värmer det upp rummet, allt eftersom. Det annonseras som otroligt "eco" och ska dra lite ström etc. De kunde ju ha tänkt på spridningen också.
Jobb då? Jag känner mig lurad. Det var lite överilat att glädjas åt ett fulltidsjobb. Jag har nu varit på inskolning i tre dagar. Nästa steg är att de "hör av sig när de har något nytt svenskaprojekt". Troligtvis är det ganska snart, eftersom de slösat pengar på min inskolning. Men man vet aldrig, så för stunden letar jag vidare efter andra jobb. Inskolningen var i alla fall ett trevligt tillfälle att lära känna andra utlänningar som hittat hit till England och ägna rasterna åt att kollektivt förfasas över engelsk standard på de klassiska ämnena bostäder, hyror och bröd. Nu har jag dessutom precis upptäckt det engelska arbetet, vilket visat sig vara en outtömlig källa för skräckexempel. Så samtalsämnen har det aldrig varit ont om på jobbet.
Försöker just nu söka arbete på Sainsbury's (stormarknad) nattskift. Det är den vanliga timlönen (£5,92) plus ett OB-tillägg på hela £1,45 /timmen. Vad är det för lön? Fattar inte att det kan vara så. Fattar inte att jag sälv överväger att gå med på det. Det är ett skämt.
Det här landet är ett skämt. Gick och klämde på paket på brödhyllan idag. Det var så deprimerande att jag var tvungen att gå ut ur affären.
Det är väl bra på många sätt ändå.
Jag har internet hemma! ...men vette fan om det här räknas. Segare uppkoppling får man leta länge efter. I morgon är det jag som går tillbaka till affären och lämnar igen manicken. Det här funkar inte. Men. Kul att åtminstone kunna ana den frihet som internetuppkoppling ger, frihet som ligger just precis utom räckhåll. Men snart så. Jag ska bli en fri människa!
...Skämt åsido. Jag har skaffat element också, tack vare sponsring från mor och far (åh, vad skulle jag göra utan dem? -frysa!). Det står här bredvid och värmer mig, nästan som en riktig kompis. Dumt nog verkar varmluften gå rakt uppåt och försvinner alltså upp i mitt väldigt höga tak. Men på något sätt värmer det upp rummet, allt eftersom. Det annonseras som otroligt "eco" och ska dra lite ström etc. De kunde ju ha tänkt på spridningen också.
Jobb då? Jag känner mig lurad. Det var lite överilat att glädjas åt ett fulltidsjobb. Jag har nu varit på inskolning i tre dagar. Nästa steg är att de "hör av sig när de har något nytt svenskaprojekt". Troligtvis är det ganska snart, eftersom de slösat pengar på min inskolning. Men man vet aldrig, så för stunden letar jag vidare efter andra jobb. Inskolningen var i alla fall ett trevligt tillfälle att lära känna andra utlänningar som hittat hit till England och ägna rasterna åt att kollektivt förfasas över engelsk standard på de klassiska ämnena bostäder, hyror och bröd. Nu har jag dessutom precis upptäckt det engelska arbetet, vilket visat sig vara en outtömlig källa för skräckexempel. Så samtalsämnen har det aldrig varit ont om på jobbet.
Försöker just nu söka arbete på Sainsbury's (stormarknad) nattskift. Det är den vanliga timlönen (£5,92) plus ett OB-tillägg på hela £1,45 /timmen. Vad är det för lön? Fattar inte att det kan vara så. Fattar inte att jag sälv överväger att gå med på det. Det är ett skämt.
Det här landet är ett skämt. Gick och klämde på paket på brödhyllan idag. Det var så deprimerande att jag var tvungen att gå ut ur affären.
Det är väl bra på många sätt ändå.
Veckan i bilder.
(lokaltidningens löpsedlar från den gågna veckan; stranden igår; gatuskylt från min gata; förra helgens fyllda paprika med ugnsbakade rotsaker; skyltfönster pyntat inför Remembrance Day enligt tradition med symbolisk vallmo och allmänt hyllande av den brittiska militären; en färgmässigt blaskig bild på vår fantastiska nut roast med ugnsrostad potatis och grönsaker)
Vad har jag för mig?
Jag har fortfarande inget internet hemma... Måste bita i det sura äpplet och ta tag i det, även om det känns onödigt dyrt.
Jobbet är har i Hove, så det blir lagom gångavstånd. Börjar i morgon måndag, som sagt.
I går morse kom vicevärden och tog min spis, för att byta en ring. Jag passade på att fråga om värmen, som jag inte lyckats klura ut hur jag får igång. Men nej, det finns ingen uppvärming. "Det är ju inte ett kallt hus," sade den gamla damen självklart, "men det är klart, det kan ju vara skönt att få bort den värsta kylan." Vadå 'inte kallt'?? Huset är minst hundra år gammalt, säkert fyra meter i takhöjd och mitt rum har ett jättestort fönster som drar utav bara den. Måste skaffa tjocka gardiner, och tofflor. Vicevärden föreslog att jag köper ett elektriskt element, eller en typ kupévärmare. Har kollat runt lite och de kostar flera hundralappar, och drar säkert lika mycket i ström. Jag börjar med gardinerna.
Sitter hemma hos Amy &co (hon tog sig äntligen ner hit, efter att ha hållit sig i Liverpool hela sommaren och hösten) för att kunna använda deras internet. Passar på att låna tvättmaskinen samtidigt. Eftersom det är söndag, har folket här stora planer på att göra Sunday roast, eller snarare det vegetariska alternativet nut roast. Har egentligen ingen aning vad det är, men jag ser fram emot att äta det. Det blir även banoffee pie, om allt går som planerat.
Will ringde igår kväll, det första jag hör av honom sedan juni, då jag åkte över till Winchester med en massa prylar från mitt studentrum, som han och hans flickvän fick ta över, eftersom de precis flyttat in i en lägenhet och saknade det mesta. Will ska komma över till Brighton när han är ledig någon helg och tar eventuellt med sig lite prylar åt mig. De börjar tydligen ha alldeles för mycket i sin lägenhet. Tjänster och gentjänster.
Det är bra att ha vänner.
Jobbet är har i Hove, så det blir lagom gångavstånd. Börjar i morgon måndag, som sagt.
I går morse kom vicevärden och tog min spis, för att byta en ring. Jag passade på att fråga om värmen, som jag inte lyckats klura ut hur jag får igång. Men nej, det finns ingen uppvärming. "Det är ju inte ett kallt hus," sade den gamla damen självklart, "men det är klart, det kan ju vara skönt att få bort den värsta kylan." Vadå 'inte kallt'?? Huset är minst hundra år gammalt, säkert fyra meter i takhöjd och mitt rum har ett jättestort fönster som drar utav bara den. Måste skaffa tjocka gardiner, och tofflor. Vicevärden föreslog att jag köper ett elektriskt element, eller en typ kupévärmare. Har kollat runt lite och de kostar flera hundralappar, och drar säkert lika mycket i ström. Jag börjar med gardinerna.
Sitter hemma hos Amy &co (hon tog sig äntligen ner hit, efter att ha hållit sig i Liverpool hela sommaren och hösten) för att kunna använda deras internet. Passar på att låna tvättmaskinen samtidigt. Eftersom det är söndag, har folket här stora planer på att göra Sunday roast, eller snarare det vegetariska alternativet nut roast. Har egentligen ingen aning vad det är, men jag ser fram emot att äta det. Det blir även banoffee pie, om allt går som planerat.
Will ringde igår kväll, det första jag hör av honom sedan juni, då jag åkte över till Winchester med en massa prylar från mitt studentrum, som han och hans flickvän fick ta över, eftersom de precis flyttat in i en lägenhet och saknade det mesta. Will ska komma över till Brighton när han är ledig någon helg och tar eventuellt med sig lite prylar åt mig. De börjar tydligen ha alldeles för mycket i sin lägenhet. Tjänster och gentjänster.
Det är bra att ha vänner.
Jobb!
Jag fick jobbet!
Jag ska korrekturlasa dataspel pa heltid. Borjar pa mandag.
Jag ska korrekturlasa dataspel pa heltid. Borjar pa mandag.
Bonfire Night!
Var i Lewes for Guy Fawkes' eller Bonfire Night i ar igen. Var riktigt spektakulart. Lewes ar en liten, pittoresk gammal stad som en kvall om aret fylls till bristningsgransen med folk, smallare och facklor. De som aker dit ar mestadels ungdomar fran sydkusten och London. Och de tar sin billigvodka med sig. Men det ar haftigt. Den har hogtiden skulle dock aldrig kunna aga rum i Sverige, med alla ungar som springer runt med facklor, och smallare som kastas bland fotterna pa folk (och smaller forresten riktigt ordentligt i Lewes tranga grander). Efterat var det skont att komma hem till min tysta, tomma lagenhet och lasa Espresso Tales (andra boken i 44 Scotland Street-serien).
Håller tummarna!
Det hande nagot fantastiskt i morse. Jag hade precis klivit upp och avslutat min skal havregrynsgrot med ingenting pa, och sasade runt i mjukisklader, nar telefonen ringde. Det var en sadandar serios engelsk rost som talade, och jag forstod att antingen var jag skyldig nagon myndighet mycket pengar eller sa hade han ett jobb at mig. Det var det senare! Om tva timmar ska jag pa intervju for ett foretag som oversatter dataspel. Om de vill ha mig far jag borja imorgon.
En kväll på The Juggler.
Jag har en Karin Nilsson i min trappuppgång.
Sitter på en pub där det finns internet. Pubar är lite som sociala institutioner. Man kan komma hit och småprata med folk. I alla fall folk som står bakom bardisken. Men andra också. Och så kan man använda deras internet. Men man måste vara beredd på konstiga blickar om man beställer en kopp te på en pub. Tur att det här är Brighton, och inte något hårdare område.
Väggarna är ömsom mörkröda, ömsom vita. Bord och stolar är av robust trä, som sig bör. Golvet är slitet trägolv, som sig bör. Teet är äckligt, men blir bättre med socker. De flesta besökarna dricker öl i pints. Fönsterna är gamla och fina. Det är med andra ord en rätt klassisk pub.
I morgon kväll är Bonfire Night. Jag har inga planer. Måste skaffa några imorgon, så att det inte blir en till Halloween, där jag försökte göra allt men inte lyckades med något.
Sitter på en pub där det finns internet. Pubar är lite som sociala institutioner. Man kan komma hit och småprata med folk. I alla fall folk som står bakom bardisken. Men andra också. Och så kan man använda deras internet. Men man måste vara beredd på konstiga blickar om man beställer en kopp te på en pub. Tur att det här är Brighton, och inte något hårdare område.
Väggarna är ömsom mörkröda, ömsom vita. Bord och stolar är av robust trä, som sig bör. Golvet är slitet trägolv, som sig bör. Teet är äckligt, men blir bättre med socker. De flesta besökarna dricker öl i pints. Fönsterna är gamla och fina. Det är med andra ord en rätt klassisk pub.
I morgon kväll är Bonfire Night. Jag har inga planer. Måste skaffa några imorgon, så att det inte blir en till Halloween, där jag försökte göra allt men inte lyckades med något.
Första natten.
Markligt att man kan sova till tio utan sang. Jag sov pa heltackningsmattan, for en gangs skull tacksam for elandet.
Mot battre vetande tog jag bussen ut till en mega-super-stormarknad i utkanten av stan. Allting ar jattebilligt och ingenting ar det minsta etiskt och hela skiten ags av Wall-Mart. Men - jag har ont om pengar. Jag salde min sjal for en fyra punds brodrost.
Pa kvallen kom Alec och halsade pa. Vi klippte fina bilder ur en tidning och satte upp pa vaggen. Nu ser det lite trevligare ut.
Idag ska jag kopa luftmadrass.
Maste hitta ett jobb snart.
's math sin!
Det är officiellt. Jag har fått nyckel.
Heja Hamilton
Skriver pa Alecs dator. Ursaktar bristen pa vissa bokstaver.
Idag ar jag forkyld. Har krupit runt i huset med en filt om benen och tyckt synd om mig sjalv storre delen av dagen.
Sag Formel 1. Min gamla favorit Felipe Massa (Ferrari) vann loppet, men forlorade masterskapstiteln till brittiska Lewis Hamilton (Mercedes), som vinner med en poang. Hamilton ar darmed den yngsta vinnaren nagonsin, 23 ar gammal. Hamilton har fatt utsta ihardiga hatkampanjer, for att han ar 'mixed race'. Dagens lopp gick dessutom pa Massas hemmaplan. Publiken buade at Hamilton. Det sag lange ut som att Hamilton skulle hamna for langt bak for att knipa varldsmastartiteln, men sa, i nast sista kurvan, lyckas han tillslut kora om Timo Glock (Toyota) och darmed sakra VM-guldet. Det var sa nara att jag undrar om Glock rent av slappte forbi honom, hellre an att lata Ferrari ta hem annu en overlagsen vinst.
Jag och Alec gjorde fyllda papikor till middag idag, med ugnsbakad palsternacka i senap- och honungssas. Jag skulle lagga upp en bild, men nar jag kopplade min telefon till Alecs mac stangde den av sig. Mycket markligt.
I morgon ska jag flytta.
Newsflash.
Idag är jag förkyld.
I Guardian idag:
Jag har förbryllats många gånger över britternas attityd till regn. Det här landet är ju känt för sina frekventa regnskurar, därför har jag alltid antagit att människorna här skulle ha utvecklat ett bra förhållande till det eviga regnet. Men de blir precis lika nedslagna av en regnig eftermiddag som folk därhemma! Det är ju helt galet. Hur överlever de?
Dessutom finns här mycket mer läckande tak, översvämmade dagbrunnar och dylikt än hemma. Som om de inte lärt sig bygga runt regnet. Idaglade jag dessutom märke till att brittiska dubbeldäckare (som finns i överflöd) inte har vindrutetorkare på övervåningen. Dessutom blir bussfönstrena här totalt igenimmade så fort det blir regnväder. Varför?
I Guardian idag:
- Royal Bank of Scotland, som räddas av brittiska staten med £20 miljarder för att klara sig ur finanskrisen, kommer i år att betala ut bonusar till tusentals av sina höjdare. Alltså pengar som kommer från skattebetalarna, alltså skattebetalarna som får sota för bankhöjdarnas misstag.
- En bra artikel skriven av en man som själv är svart amerikan, skeptisk till att Obama som president plötsligt skulle innebära slutet på rasism och orättvisor i USA.
Back in February 2007, when Obama announced his candidacy, this never made much sense to me. The fact that my son suddenly has a tiny theoretical chance of getting to the White House is less important than the more real chance of his ending up behind bars (one in three black American boys born in 2001 will do so) or dead (three black kids are shot every day). I wanted a president who could change the odds for the many rather than raise the stakes for a few. I didn't care what they looked like. It wasn't that I didn't understand the symbolic importance of his bid. I just did not want to mistake it for substance. - En fotoreportage om Storbritannien beskriver Brighton såhär:
Being in Brighton reminds me of living in a cartoon. Everything is exaggerated: the gays are very gay, the tack is very tacky, the refined is very refined. - I Saudiarabien finns diskriminering mot kvinnor värre än apartheid i Sydafrika. Detta är inte Guardians ord, utan Katrine Kielos. I Guardian idag berättas om att världens största universitet för kvinnor ska byggas utanför Riyadh. Kvinnor utgör idag 58% av Saudiarabiens universitetsstudenter, men bara 16% av arbetskraften. Kvinnor får t ex inte köra bil eller cykla, eller resa med sina barn utan skriftlig tillåtelse från barnens far. Saudiarabiska kvinnor får studera utomlands, om de är gifta och åtföljs av en manlig förmyndare.
- Jag är förkyld.
- Det har regnat hela dagen. Mina skor blev jätteblöta.
- Jag ville kompensera för de dyra pengar jag lade ut på bussbiljetter igår, som sedan knappt användes. Maximerade dagens biljett rejält genom att nöjesåka busslinjen med finast utsikt.
Jag har förbryllats många gånger över britternas attityd till regn. Det här landet är ju känt för sina frekventa regnskurar, därför har jag alltid antagit att människorna här skulle ha utvecklat ett bra förhållande till det eviga regnet. Men de blir precis lika nedslagna av en regnig eftermiddag som folk därhemma! Det är ju helt galet. Hur överlever de?
Dessutom finns här mycket mer läckande tak, översvämmade dagbrunnar och dylikt än hemma. Som om de inte lärt sig bygga runt regnet. Idaglade jag dessutom märke till att brittiska dubbeldäckare (som finns i överflöd) inte har vindrutetorkare på övervåningen. Dessutom blir bussfönstrena här totalt igenimmade så fort det blir regnväder. Varför?
Dagen efter
Okej, Halloween blev lite av ett fiasko. Min banköverföring från Sverige kom fram, så jag hade, oväntat, pengar.Efter att ha svängt fram och tillbaka mellan olika möjligheter att spendera kvällen råkade jag träffa Jack vid ett övergångsställe i stan. Han tyckte att jag skulle komma hem till dem för 'Halloweenlekar' och sedan följa med dem ut, troligtvis till Arc som hade sextiotalstema, fundraiser för 3D Design (som också råkar vara Alecs program). Jag blev plötsligt jättepeppad och köpte mig ett stort vitt påslakan för £2,50 på en välgörenhetsaffär. Denna rev jag till långa bandageremsor som jag virade in mig själv i, mummy style. Inte helt praktiskt, men tack och lov inte ens i närheten så obekvämt som Alecs mumievariant, som bestod mest av att han virade in sig själv i brun packtejp.
Alec skulle på förfest hos några förstaårsstudenter uppe i Chalvington (just det hus som jag bodde i förra året...) och jag skulle till Jack och Liz. Vi räknade med att ses nere på Arc. Alec hade inga fickor på sin packtejpsutstyrsel, och blev därför telefonlös.
Hemma hos Jack och Liz på Bentham Road var det förfest, som ärligt talat var ganska trist. Vid tio slog vi på tv:n för att se upplösningen på Dead Set, zombie-bigbrother-serien som jag har följt i veckan. Sedan gjorde jag mitt yttersta för att få folk på fötter och iväg in till stan. Några hade biljetter till ett nyöppnat ställe, New Hero, och så ville alla hänga på och gå dit. Jag hade varken lust eller möjlighet att betala £7,50 i inträde, och envisades med att Arc skulle vara roligare. Det är allmänt känt att konststudenterna har bäst utklädsel, och sextiotal är ju aldrig fel! Jack envisades med att han inte gillar Arcs lokaler. Så blev det tillslut så att vi gick ner på stan tillsammans, men jag vinkade av dem halvvägs och drog ner till Arc. Jag visste ju att Alec och förmodligen hans housemates också, skulle dit. Och klockan var vid det laget redan midnatt, så jag kände mig säker på att de skulle vara där vid det laget.
Så var det förstås inte. Jag cirkulerade klubben några varv och gick sedan ut. Kunde inte förmå mig att ge upp helt, så jag hängde kvar vid strandpromenaden ett tag och spanade efter någon jag kände igen. Under tiden fick jag en chans att se en annan sida av Halloween... Människor i halvskrikande konversation, för fulla för att fatta vad den andra säger; en tjej som håller i sin kompis som spyr vid ett trappräcke; alla de som går runt och inte alls ser ut att ha en helt 'wicked' party; folk som går och gråter; en tjej som springer förbi i panik; och överallt: folk som fryser fryser fryser.
Tillslut gav jag upp och tog en buss hem. Varför finns det ingen sport på tv när jag för en gångs skull vill kolla på det? Har saknat det den senaste tiden. Skulle till och med kunna kolla på en Premier League-match.
Ångrar inte att jag gick ut, ångrar ingenting. Men surt med mina brända pengar.
Inträde, Arc: £3
Bussbiljett + nattilläg: £4,50
Såhär dagen efter undrar jag varför jag var i Brighton överhuvudtaget, när det verkar ha varit årets party i Londons finanskvarter.
Bandet som spelar är helt grymma Carnival Collective, som även råkar vara Brightonbaserade. Har sett dem live. Jävlar vad de svänger!
Alec skulle på förfest hos några förstaårsstudenter uppe i Chalvington (just det hus som jag bodde i förra året...) och jag skulle till Jack och Liz. Vi räknade med att ses nere på Arc. Alec hade inga fickor på sin packtejpsutstyrsel, och blev därför telefonlös.
Hemma hos Jack och Liz på Bentham Road var det förfest, som ärligt talat var ganska trist. Vid tio slog vi på tv:n för att se upplösningen på Dead Set, zombie-bigbrother-serien som jag har följt i veckan. Sedan gjorde jag mitt yttersta för att få folk på fötter och iväg in till stan. Några hade biljetter till ett nyöppnat ställe, New Hero, och så ville alla hänga på och gå dit. Jag hade varken lust eller möjlighet att betala £7,50 i inträde, och envisades med att Arc skulle vara roligare. Det är allmänt känt att konststudenterna har bäst utklädsel, och sextiotal är ju aldrig fel! Jack envisades med att han inte gillar Arcs lokaler. Så blev det tillslut så att vi gick ner på stan tillsammans, men jag vinkade av dem halvvägs och drog ner till Arc. Jag visste ju att Alec och förmodligen hans housemates också, skulle dit. Och klockan var vid det laget redan midnatt, så jag kände mig säker på att de skulle vara där vid det laget.
Så var det förstås inte. Jag cirkulerade klubben några varv och gick sedan ut. Kunde inte förmå mig att ge upp helt, så jag hängde kvar vid strandpromenaden ett tag och spanade efter någon jag kände igen. Under tiden fick jag en chans att se en annan sida av Halloween... Människor i halvskrikande konversation, för fulla för att fatta vad den andra säger; en tjej som håller i sin kompis som spyr vid ett trappräcke; alla de som går runt och inte alls ser ut att ha en helt 'wicked' party; folk som går och gråter; en tjej som springer förbi i panik; och överallt: folk som fryser fryser fryser.
Tillslut gav jag upp och tog en buss hem. Varför finns det ingen sport på tv när jag för en gångs skull vill kolla på det? Har saknat det den senaste tiden. Skulle till och med kunna kolla på en Premier League-match.
Ångrar inte att jag gick ut, ångrar ingenting. Men surt med mina brända pengar.
Inträde, Arc: £3
Bussbiljett + nattilläg: £4,50
Såhär dagen efter undrar jag varför jag var i Brighton överhuvudtaget, när det verkar ha varit årets party i Londons finanskvarter.
Bandet som spelar är helt grymma Carnival Collective, som även råkar vara Brightonbaserade. Har sett dem live. Jävlar vad de svänger!
