's math sin

Nu är Erika här. Hon har fått roa sig själv idag medan jag varit på jobbet(!)
Hon har bland annat springt på min hyresvärdinna, som helt lugnt presenterade sig som "your landlady".

Själv har jag varit på Babelmedia och spelat tv-spel. Jag blev erbjuden att jobba imorgon samt till veckan och tackade ja, såklart. Som tur var blev morgondagens pass inställt, så jag kan åka ut och flyga drake med Erika och Danil imorgon, som planerat. Vågar inte riktigt tacka nej till jobb, är rädd att jag blir av med mitt job seeker's allowance då (som jag ännu inte sett röken av).

Jag och Erika läser annonstidningen. Det finns en annons som lyder
"HUSBAND FREE TO COLLECTOR. Good at cleaning cars and annoying ppl, in reasonably good condition and has g.s.o.h., just had enough. Brighton"

Jag har ofta stött på texter som beskriver thrillers och deckare som misogyna, för sitt sätt att exploatera våldsutsatta (oftast döda) kvinnokroppar, fläka ut dem och låta kameran kalasa på sådana bilder. Jag har nog inte riktigt fattat vad sådan kritik handlar om, förrän jag såg filmen Perfume. Då gick alla mina larm igång.

En parfymmakare klubbar ihjäl vackra kvinnor, klär av dem, kletar in dem i fett och skrapar sedan av deras nakna kroppar för att göra parfym på deras doft. Hela processen gås igenom ingående inför åkskådaren, som inte lämnas mycket åt fantastin. Filmen är en kavalkad i bilder av typen en skära som skrapar fett från unga blottade bröst och är på det hela taget som en hormonstinn asocial fjortonårings sadistiska sexfantasier.

Alla offren är förstås oskuldsfulla, näpna små saker.

En vän sade nyligen att det måste vara jobbigt att se på film som feminist. Ungefär som att jag gör det onödigt krångligt för mig när jag ska vara så kritisk hela tiden. Vad fan? Ungefär som att det är jobbigt att ha en hjärna... Jag vägrar tro att det är mig det är fel på. Jag tror det är Hollywood.

Polishuset i Brighton har fått en övervakningskamera uppsatt i lunchrummet, eftersom vissa anställda inte diskar och gör rent efter sig, vilket gjort det gemensamma köket smutsigt och äckligt. Poliserna har förstås slagit bakut. Jag säger bara: har du inget att dölja har du inget att frukta! Dessutom gör ju ännu en kamera att vi blir ännu lite säkrare! Allt är som det ska!

Jag hänger fortfarande med tidigare nämnda ryss. När jag var nere med Dunderförkylningen kom han hit med citroner, en gigantisk ingefärsrot och en hög vitlökar. Alltså uppenbarligen en mycket förnuftig man! Jag har för tillfället övergivit min pasta/baked beans-diet, och blir bortklemad med lagad mat av en superb kock. Ingen maträtt har tagit mindre än två timmar att laga, undantaget en lite enklare rysk borsjtj igår.

Här är det för övrigt inte semlor som gäller idag, utan pancake day. En i Danils kollektiv hade gjort veganska plättar, så jag har rättat mig efter seden och ätit pancakes. Med sirap. Misstänker att Erika blir den första att träffa honom (hon kommer på torsdag!). För er andra kommer här en tvådimensionell version, med en jättegod paj som precis tagits ur ugnen.

Okej, jag ska bekänna en sak: jag har träffat någon. Inte en engelsman (tack och lov?) men både vegan och straight edge. Vi skulle ha träffats imorgon, men jag ringde idag och berättade att jag är sjuk och inte kan komma in till stan. Så istället kommer han hit, redan ikväll och har lovat laga linser.

Det blir bara bättre och bättre! Nu är jag dunderförkyld.

En positiv nyhet är att jag fått ett svar på mina universitetsansökningar. Det är University of Glasgow som vill anta mig, om jag kan visa upp intyg på att jag blivit godkänd på mitt universitetsår. Jag vet knappt själv om jag blev det, men det går väl att ta reda på. På sätt och vis känns det som ett märkligt krav, eftersom jag lika gärna hade kunnat komma direkt från gymnasiet. Det är ju inte som att de kräver att man läst ett år på universitet redan, men i och med att jag gjort det blir det plötsligt jätteviktigt att jag gjorde bra i från mig då.

Den eländiga historien om sydkustens eget Lappland har inte sett slutet ännu.

Inlämningen till måndag består av ett inlägg för ett seminarium med sammanfattning och argumentation kring en vald rubrik, baserat på några kilo läsning. Detta ska läggas upp som foruminlägg. När jag nu, med färskt internet, har utforskat sidan vi använder har jag upptäckt att ett par stycken redan gjort sina inlägg. Min pluggstress har lättat nämnvärt av att ha sett den fantastiskt låga nivå dessa håller. Det här blir inga problem!

Både CSN och arbetsförmedlingen vill ha diverse dokument från universitetet. I fredags var jag in och bad om ett till CSN som förklarar vilka delkurser jag klarat av, datumen jag blivit godkänd på samt eventuella poäng. Idag hämtade jag ut det - ett dokument underskrivet av min course leader, den strikta och något skräckinjagande Dr Gill Scott, som dock alltid visat sig på nära håll vara ytterst empatisk. Dokumentet jag fick av receptionisten idag var dock helt jävla oanvändbart. Det står inte ett enda datum, varje kursmoment återföljs av en siffra utan enhet (förmodligen ska det vara procent, vilket är hur vi brukar få våra insatser betygsatta) och dessutom står det fel kurs för vårterminen. Måste alltså börja om från början.

Papperna som arbetsförmedlingen vill ha måste jag få från universitetets Registry, förklarade receptionisten. De har dock bara öppet mellan nio och tretton, så jag måste gå dit igen imorgon.

Ingen sade att det skulle bli lätt att få bidrag, men... Om en och en halv vecka måste jag börja betala tillbaka CSN-lånet från förra året, om inte de godkänt min studiestödsansökan för den här terminen vid det laget. Om en och en halv vecka måste jag betala Council Tax, om inte kommunen registrerat vid det laget att jag är arbetslös och bidragstagare. Jag har varken pengar för det ena eller andra.

Jag har skaffat internet. Jag har egentligen inte råd just nu, men jag har insett att jag inte kan gå en nätbaserad kurs utan internetuppkoppling hemma. Och om jag inte klarar kursen får jag ju inga pengar alls från CSN! Det ironiska här är att jag har en inlämning till på måndag, men jag hittar inte tid att plugga eftersom jag måste in till stan och springa runt och jaga intyg varenda dag.

I parken utanför mitt hus tittar saker upp ur jorden.

Läste förresten att regeringen i Sverige vill ställa krav på att anhöriginvandring bara får ske om den som redan är i Sverige har bostad och inkomst. (http://www.fria.nu/artikel/77778) Vill bara inflika att en sådan lag är i bruk i Storbritannien sedan förra året. Varför det skulle vara enklare för någon som är utan familj och vänner att söka jobb framgår inte.

Nu är jag inskriven på arbetsförmedlingen. Tyvärr är förmedlingen för Hove ihopslagen med den i Portslade och ligger därför nästan fyra kilometer från Adelaide Crescent. Fast egentligen säger väl det mest någonting om hur bekväm jag blivit av att bo i den här stan. Första intrycket var inte bra. Så fort man kommer innanför dörren står det en man där som skriver exakt vilken tid du kom in genom dörren (klockan sitter ovanför huvudet på dig när du kommer in) på en liten papperslapp som du sedan ska lämna över till din handläggare. Men efter det gick det överraskande bra. Min tidigare kontakt med brittiska arbetsförmedlingen, genom femtio minuter på telefon med en otrevlig, opedagogisk och osympatisk nordengelska med svårförstådd dialekt som försökte få mig att förstå att min ansökan skulle bli oändligt försenad om jag inte kunde berätta för henne den exakta summan på mitt bankkonto, adressen till Babelmedia där jag jobbat, samt adressen till företaget som jag hyr lägenhet av. Arbetsförmedlarna som jag träffade var tvärtom helt okej och sade att jag inte behövde precisera mitt banksaldo (något som vore löjligt, eftersom det ändå ändras hela tiden!) utan nöjde sig med att jag har lite pengar. En av dem hade till och med jobbat för Babelmedia.

Jag fick ett frankerat kuvert för att skicka in ett par dokument som de behöver från mig, och tre dagar efter de tagit emot dem bör arbetssökarbidraget vara på mitt bankkonto. Toppen. Det de vill att jag ska göra är att fylla i vilka tre jobbsökaraktiviteter jag gör varje vecka på ett pappersark och komma in varannan måndag. Exempel på aktivitet: "Läste Friday-Ad. Hittade inga passande annonser." Om det skulle vara så. För att begränsa de jobb jag måste söka har handläggaren skrivit mig som "retail assistant", "shelf stacker" (för att jag sade att jag tänkt söka jobb på supermarkets eller affärer) samt, eftersom jag förklarade att jag letade ett jobb liknande mitt parkjobb i Skellefte, "gardener". Vete fasen om jag är kvalificerad "gardener" men visst. Varför inte?

Meny med vegetariska omelettfyllningar.

Ännu ett kärt möte med London Metropolitan Police.

I lördags var jag på en småskalig demonstration i London utanför Israels främsta exportföretag. Inte helt oväntat var det fler poliser än demonstranter. På väg in till demonstrationen blev minibussen från Brighton stoppad av ett dussin poliser och samtliga passagerare visiterade, på väldigt tveksamma grunder.

När vi körde bort från demonstrationen några timmar senare följdes vi av två polisvans. Vi skulle träffa ännu en Brightonbo på en pub i närheten, som visade sig vara väldigt svår att hitta. Vi irrade runt ett bra tag, på allt mindre gator i Londons förorter, hela tiden med två polisvans bakom oss. Vid ett tillfälle hamnade vi vid ett stall. Bilden nedanför är från min mobilkamera, då vi backat in på infarten till stallet för att vända, och upptäcker att vägen plötsligt är oavsiktligt avspärrad av polisens bilar. På bilden har bil nummer ett vänt och backar förbi oss, samtidigt som bil nummer kommit ifatt och upptäcker att vägen inte leder någonstans.

Min fina bostad!



Liz, Amy och Alec kom på besök på kvällen. Jag bjöd på köpesfika och hemmagjorda chokladbollar (rullade i kakao, i brist på pärlsocker) Min säng tjänar även som soffa, med luftmadrassen som ryggstöd, och ett fint överkast jag köpte. Kortet som är på svenska fick jag av Alec! Och spana in min fina sideboard. Måste ses i verkligheten egentligen, och utan skräp på bordsytan. Men ändå. Här är den.

     

Värsta snöovädret på arton år!
Hela södra England har stannat av!
Hala vägar och fina pulkbackar!

Gå till http://wirreworte.bilddagboken.se 2 februari för hela historien.

Tyvärr betyder det här att inga möbler levererats idag. Har fått ny tid på onsdag, men om eftermiddagens snöslask fryser under natten blir det nog uppskjutet ytterligare.