Tack gud för hjärnan
Jag har ofta stött på texter som beskriver thrillers och deckare som misogyna, för sitt sätt att exploatera våldsutsatta (oftast döda) kvinnokroppar, fläka ut dem och låta kameran kalasa på sådana bilder. Jag har nog inte riktigt fattat vad sådan kritik handlar om, förrän jag såg filmen Perfume. Då gick alla mina larm igång.
En parfymmakare klubbar ihjäl vackra kvinnor, klär av dem, kletar in dem i fett och skrapar sedan av deras nakna kroppar för att göra parfym på deras doft. Hela processen gås igenom ingående inför åkskådaren, som inte lämnas mycket åt fantastin. Filmen är en kavalkad i bilder av typen en skära som skrapar fett från unga blottade bröst och är på det hela taget som en hormonstinn asocial fjortonårings sadistiska sexfantasier.
Alla offren är förstås oskuldsfulla, näpna små saker.
En vän sade nyligen att det måste vara jobbigt att se på film som feminist. Ungefär som att jag gör det onödigt krångligt för mig när jag ska vara så kritisk hela tiden. Vad fan? Ungefär som att det är jobbigt att ha en hjärna... Jag vägrar tro att det är mig det är fel på. Jag tror det är Hollywood.
En parfymmakare klubbar ihjäl vackra kvinnor, klär av dem, kletar in dem i fett och skrapar sedan av deras nakna kroppar för att göra parfym på deras doft. Hela processen gås igenom ingående inför åkskådaren, som inte lämnas mycket åt fantastin. Filmen är en kavalkad i bilder av typen en skära som skrapar fett från unga blottade bröst och är på det hela taget som en hormonstinn asocial fjortonårings sadistiska sexfantasier.
Alla offren är förstås oskuldsfulla, näpna små saker.
En vän sade nyligen att det måste vara jobbigt att se på film som feminist. Ungefär som att jag gör det onödigt krångligt för mig när jag ska vara så kritisk hela tiden. Vad fan? Ungefär som att det är jobbigt att ha en hjärna... Jag vägrar tro att det är mig det är fel på. Jag tror det är Hollywood.
Kommentarer
Trackback
