's math sin

Nu är jag inskriven på arbetsförmedlingen. Tyvärr är förmedlingen för Hove ihopslagen med den i Portslade och ligger därför nästan fyra kilometer från Adelaide Crescent. Fast egentligen säger väl det mest någonting om hur bekväm jag blivit av att bo i den här stan. Första intrycket var inte bra. Så fort man kommer innanför dörren står det en man där som skriver exakt vilken tid du kom in genom dörren (klockan sitter ovanför huvudet på dig när du kommer in) på en liten papperslapp som du sedan ska lämna över till din handläggare. Men efter det gick det överraskande bra. Min tidigare kontakt med brittiska arbetsförmedlingen, genom femtio minuter på telefon med en otrevlig, opedagogisk och osympatisk nordengelska med svårförstådd dialekt som försökte få mig att förstå att min ansökan skulle bli oändligt försenad om jag inte kunde berätta för henne den exakta summan på mitt bankkonto, adressen till Babelmedia där jag jobbat, samt adressen till företaget som jag hyr lägenhet av. Arbetsförmedlarna som jag träffade var tvärtom helt okej och sade att jag inte behövde precisera mitt banksaldo (något som vore löjligt, eftersom det ändå ändras hela tiden!) utan nöjde sig med att jag har lite pengar. En av dem hade till och med jobbat för Babelmedia.

Jag fick ett frankerat kuvert för att skicka in ett par dokument som de behöver från mig, och tre dagar efter de tagit emot dem bör arbetssökarbidraget vara på mitt bankkonto. Toppen. Det de vill att jag ska göra är att fylla i vilka tre jobbsökaraktiviteter jag gör varje vecka på ett pappersark och komma in varannan måndag. Exempel på aktivitet: "Läste Friday-Ad. Hittade inga passande annonser." Om det skulle vara så. För att begränsa de jobb jag måste söka har handläggaren skrivit mig som "retail assistant", "shelf stacker" (för att jag sade att jag tänkt söka jobb på supermarkets eller affärer) samt, eftersom jag förklarade att jag letade ett jobb liknande mitt parkjobb i Skellefte, "gardener". Vete fasen om jag är kvalificerad "gardener" men visst. Varför inte?